Mycket oguatemeleanskt...

...men mycket trevligt att se Prins Caspian prins av Narnia. Dock en helt annan stämning än vad jag gissar att den kommer bli i Sverige i juli. Inga köer till biljettluckan, inte en enda nördig lajvare eller minsta alvöra i publiken. Det tog dessutom ett tag tills jag vande mig vid spansktalande möss och dvärgar och har utökat mitt spanska ordföråd med diverse mytologiska djur.

Insåg efter halva filmen att jag nog bara läst halva boken, men kan ändå opponera mig mot det romantiska trams som utspelade sig mellan Susan och Caspian, det kändes inte alls som Lewis. Har jag fel?

När filmen var slut och jag var tillbaka på gatan mitt i den värsta guatemalatrafiken, värmen och knökat med folk var det som om jag också blivit bortsvept av ett tåg till en annan värld. Känner mig nog nästan mer hemma bland blankvapen, klänningar med kilar och minotauerer...

(Här tyckte Ester att jag borde påpeka för oinvigda att det antagligen beror på 12 år av lajvande och inte någon personlighetsstörning)