Utgrävning

Förra veckan gjorde vi en vanlig runda bland vittnena i en by. Pablo berättar att han ska hjälpa till vid en utgrävning dagen därpå. Samtidigt som jag tänker "puh vad skönt att inte vi visste om det innan, det verkar ju läskigt, men nu hinner vi ju inte planera in det" frågar Luca om vi får följa med.
Det får vi såklart och vi tillbringar följande dag vid ett hål som innan "våldet" var en brunn men efter att armén dumpade en kropp i vattnet fyllde byinvånarna hålet med skräp som nu hissas upp hink efter hink.
Det är varken särskilt läskigt eller spännande men en bra möjlighet att prata med arkeologen Edgar Hernandez som berättar hur utgrävningarna är ett led i processen för ekonomisk ersättning till folkmordsoffrens anhöriga. För att kunna fastställa dödsorsaken jämför man familjens berättelse med kroppen man hittar. Kläderna personen bar när den avrättades eller frakturer på skelettet kan koppla kroppen till de signalement familjen uppgett. Ett vittne vi besöker berättar att flera i hans by har problem med att få ut sin ersättning då familjemedlemmarna finns registrerade hos myndigheterna som avlidna på grund av sjukdom. Myndigheterna var en del av samma våldsapparat som beslutade och genomförde massakerer på ursprungsbefolkning över hela landet. Då är utgrävningarna nödvändiga för att få ut de 24 000 quetsales, knappt 20 000 kr, som till exempel en förlorad son är värderad till.
På vägen till utgrävningen pekade Pablo ut platser de de tidigare gjort utgrävningar, under den halvtimmeslånga vandringen hinner jag få en uppfattning om den ogreppbara mängd personer som dödats och begravts i massgrtavar runt omkring byn.
Efter att ha sett skräpberget växa och hålet bli djupare och djupare i över fem timmar lämnar vi utgrävningsplatsen. Arkologen säger att de kommer fortsätta tills de hittar kroppen eller når botten på brunnen. Jag hoppas att de hittade kroppen inte bara för att ge upprättelse åt familjen utan framförallt för att varje utgrävning blir en del i att förstå vad som egentligen hände under "vålde" i början av 80-talet. Men är trots allt lite lättad över att det nog blir imorgon då vi återgått till det mer lugna kaffedrickandet och samtalen kring när det är dags att så majsen...