Kanske världens konstigaste arbete

Den här veckan har det verkligen slagit mig hur otroligt varierade arbetsuppgifter vi har. I söndags var jag på min tredje och "värsta" utrgrävning av en massgrav. När vi kom fram till gropen man grävt var stämningen dämpad och antropologerna arbetade tystare och mer vördnadsfullt än vad jag sett tidigare. De andra observatörerna började viska och jag fick förklarat för mig att kroppen som låg synlig hade ögonen övertäckta med en ögonbindel som, till skillnad från hår och hud, fanns bevarad trots 26 år under jord. Händerna gick inte att se så antagligen var kroppen bakbunden.

Dagen därpå regnade det, Luca skulle säga snyftiga farväl, så jag stannade "hemma". Famlljen vi bor hos har en farmor och fem barn och dessutom brukar drälla runt diverse grannbarn, pappan är i staterna och mamman har stuckit. Jag och barnen spelade kort på min luftmadrass, barnen åt sanpoppos och smulade (usch!) och jag blev frustrerad för att de mindre barnen inte begrep reglerna och att de äldre, som förstod, gjorde allt för att fuska.

Nu sitter jag i mangohuset i Guatemala City och skriver ihop mitt temaarbete kring mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder efter att ha varit hos läkaren för att fråga vad jag ska göra med parasiterna som på nytt flyttat in i min mage.

Som sagt, inget liknar det andra.