Finca Nueva Linda

Vi har åkt buss i fem timmar från huvudstaden när Fabi vinkar till mig att det är dags att gå av. När bussen dragit vidare och dammolnet lagt sig ser jag att vi står mitt i ett litet samhälle mitt på vägen.

Sedan 2003 ockuperar före detta arbetare från storgodset marken kring vägen där man svänger in på godset. Anledningen är att Hector Réyes som tidigare var ledare för arbetarna på godset försvann mystiskt 2003. Det är oklart av vilken anledningen men man misstänker att godsägaren är ansvarig för försvinnandet.


Acoguate har medföljt arbetarna sedan 2006 med regelbundna besök i den lilla byn av hyddor som är uppradad på båda sidor av vägen. Eftersom det är mitt första besök får jag en guidad tur. “Katten”, som har de första gröna ögonen jag sett på någon vi medföljer, förklarar hur de lägger ut kartonger på kvällen och visar hur en hel familj får plats på golvet i hyddan. Fyra grupper roterar och bor en vecka i taget i den provisoriska byn.

Jag tänker på när jag var i flyktingläger i Algeriet 2004 för att besöka västsaharier i exil. Parollerna är desamma hos männen utanför Fincan.

“Vi bor här tills vi får se rättvisa skipas”

De använder sina egna kroppar som en manifestation i hur orättvisa fortfarande råder. Det absurda i att leva provisoriskt i över 5 år, eller som i västsaharas fall snart 34 år, blir en bild av det absurda i att människor bara kan försvinna eller ett land kan förbli ockuperat utan internationella interventioner. Jordockupationen skiljer sig dock från de flesta genom att de egentligen inte vill ha marken de ockuperar utan rättvisa.


Man samlar gruppen av människor som den här veckan ägnar sig åt ockupationen under ett skuggigt träd. Jag presenterar mig och får ett litet hyllningstal för att jag kommer och visar solidaritet genom att medfölja i deras kamp. Mitt försök att återgälda hyllningarna till de som bättre förtjänar de faller lite platt på grund av bristande fallenhet för smöriga tacktal men när de börjar applådera oss tar både jag och Fabi i för att visa vilka det är som förtjånar både brandtal och jubel.

Mer om fallet:

http://www.krf.se/fredstjanst/guatemala_060616.asp